Jag tror inte någonsinn nån kommer förstå vad min släkt betyder för mig, vad dom gör för mig..

Speciellt min farmor. Hon gör allt för mig! Hon får mig gråta, hon får mig skratta. Hon känner mig hela vägen igenom. För henne behöver jag inte ha en enda hemlighet. Hon är, kommer alltid vara och har alltid varit min förebild i livet! Så fort allt inte är på topp ringer jag henne, tömmer mig på lite allt möjligt och sen känns allt bra igen. Det som gör ondast i mig är att hon finns så lång bort, ungefär 23,5 mil på kilometern. Som tur är kommer jag och går där när jag vill!
Kärleken till henne kommer aldrig någonsinn gå att förklara!
 



Min farfar är också rätt cool! Han finns där för mig i varje andetag, jämnt!
Måste bara säga...visst är jag och min kusin ganska lika? just i dendär sekunden? :)

Vad folk än tycker och tänker om min släkt är jag en av dom.
Jag är stolt över det och kommer alltid vara. Ingen trycker ner oss ♥♥♥♥♥