Sitter just nu och är lite små yr i huvet, så försöker få hjärnan in på tankar... då insåg jag något med mig själv.

Sen jag började gymnasiet och skaffade massor med nya vänner så är skillnaden att jag för det första mer säker på mig själv. Men det som är mest skillnad på mig är hur jag bryr mig. Så fort nån av mina vänner mår dåligt eller helt enkelt inte mår perfekt gör mitt hjärta ont. Jag gör verkligen allt för dom, nu. Jag tar tag i saken eller problemet och många gånger lägger jag över mycket på mig själv. Vissa säger att jag bryr mig för mycket men kan man verkligen göra det? Utan mina vänner skulle jag inte vara hel, då är dom värda allt jag kan ge.