Jaha hejdå på pojkflickan då. Har aldrig gillat henne så för mig var det bara posetivt att hon lämnade huset. Sen har jag sett taken. Så himla bra. Det är nog enda filmen jag gråter och får ont i hela kroppen av. Jag älskar den, på någor konstigt vis.

Nu ska jag krypa ner i min säng och ta vara på min skönhets sömn.