Svar:

Hej Lisa!
 Hur jag och Martin träffades är egentligen en ganska overklig historia. För ungefär 2 år sen var jag väldigt bra kompis med hans ex ( som jag inte vill namnge i bloggen ). Dom hade ganska nyligen gjort slut men ändå följde hon med mig på hans match eftersom jag skulle träffa en kille i laget som börjat smsa mig. Jag var inte ett dugg intersserad av honom utan mer av den där galet snygga brunetten som gick runt och va jätte jätte arg för att dom förlorade. Snyggingen åkte hem och jag gav lite upp hoppet och försökte väl få mig själv och prata med killen jag egentligen skulle träffa, men det gick verkligen inte undrade hela tiden vem han var. Till slut säger min kompis " asso den där brunetten som gick förbi förut och va sur? " direkt lös jag upp och svarade " jaaa, vem är han? " där gjorde jag bort mig.... " haha, det är han som är Martin, mitt ex " TOMAT.

När jag kom hem orkade jag inte bry mig om att det var min kompis ex, hon pratade ändå bara skit om honom hela tiden och det va han verkligen inte värd. Eftersom pea va det stora då skrev jag till honom där och frågade om det va han som va Martin. Efter de började vi prata men aldrig glömmer jag när han va med sin kompis mille och jag med amanda. Den natten slutade med att jag och martin låg och pratade i telefon med varandra hur länge som helst. Sen började vi träffas, blev nåra mysiga kolla på film stunder tills världens bästa martina fick martin och se till att vi blev tillsammans. Helt ärligt så va det förhållandet nog rikitgt onödigt. Självklart visste jag ju att jag ville ha honom, redan då. Efter undefär 4 veckor blev han jätte sjuk och när jag va på väg till bussen efter skolan skickar han ett sms och säger att det är slut. Japp så fort tog de slut, vi bråkade som typ 3 åringar, båda drog in sina kompisar och ojojoj va patetiska.

Enda sen dess han har självklart varit lockande men han har alltid varit otrevlig och så när vi har pratat, men vi har ändå varit kompisar. Nu kommer den rikitgt sanningen som kanske förvånar och sårar vissa.... förlåt..!
Men i slutet av mitt och Dozzi's förhållande började jag och Martin prata lite mer och han förklarade att han saknade mig och hur mycket han ville ha mig, men att enda problemet var Dozzi. Min och Dozzi's förhållande var inte på topp just då och Martin fick många av mina kvällar till funderingar om han verkligen vill ha mig så mycket om jag lämnade det jag hade då för honom. Till slut tog det slut mellan mig och Dozzi, inte bara pågrund av det. Utan för vårat eget bästa.

Jag och Martin började prata ännu mera men träffades inte, varför var nog bara pga min osäkerhet. Slutet av sommarlovet pratade vi knappt nånting, troligen pga mitt misstag till G då. Men när skolan började igen och jag träffade hans bästa kompis Robin varje dag i skolan började även jag och Martin prata igen. Träffades första gången igen för snart 6 veckor sen. Redan då kände nog vi båda att vänskap inte var det enda som fanns mellan oss. Han tog ofta min hand när ingen annan såg. Vi smsade hela dagarna,kvällarna och halva nätterna. Till slut var jag heelt tokig i honom och visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen när han sa " Du är söt, hjärtat " helt ärligt, jag dog i hans ögon.

När han var i Karlstad och spelade tvpucken och vi pratade i telefon hörde jag i bakrunden en kille som sa " men martin, du har ju flickvän! "  Det upprepades 500 gånger på 3 sekunder i mitt huvud och sen när vi smsade förklarade han att han inte såg sig själv som singel längre eftersom han ändå bara ville ha mig, och jag ville ju barabarabara ha honom, mer än allt och alla på jorden. Efter att ha varit ifrån varandra i en vecka och saknat varandra hur mycket som helst var vi ju ändå som gått som tillsammans och då blev allt på rikitgt!

Nu går vi hand i hand genom kärleks livet och jag är lyckligare än någonsinn. :D