Hjärtat.
Mitt yttre saknar din kropps närhet,dina levande blickar, din varma underbara famn. Mitt inre saknar din beröring av mitt hjärta, den underbara värme du gav mig, känslan av att vara din. Mina tårar faller fortfarande i störtlopp ner för mina kinder. Ensamheten är värst, den som aldrig fanns där tidigare. Mitt hopp blir svagare för varje sekund på dygnet, min saknad blir bara större. Att veta hur du ler ditt vackra leende igenom dagarna gör allt bara värre. Jag lånade det finaste...bara för ett tag, en stund. Bara för att skapa ett livsminne, ännu ett till. Nu när det inte räcker till att bara finnas ändrar jag mig. Jag ändrar saker som jag inte visst fanns, saker som jag inte visste behövdes andras, till och med saker jag inte vet om du vill att jag ska ändra. Jag gör saker som förändrar allt,förändrar mitt liv. Jag tappade den delen som fick mig hel. Alla ställen vi var med varandra på, gör ont att se. Allt påminner mig om dig... Min säng, min stol, mitt golv,min hall, min buss i mörkret, alla ställen vi förut var 2 på. Nu går jag där ensam i höstens blåst. Jag har inget att längta efter, inget att se fram emot. Det finns bara en person i mina tankar..i mitt hjärta. Jag kan inte lämna, inte ge upp, jag vill inte ens. Just nu vill jag inte ha en framtid, men varför ska jag sitta och vänta eller rättare sagt hur kan jag? Problemet är att jag vill det här, kanske inte just det här. Men det jag saknar, finns inget annat lr någon annan.
Kommentera
Trackback
