Nu har jag varit ute med min ängel. Hon gör stora framsteg på promenaderna. Hon var från början den minsta lilla tiken i hela kenneln, hon va lägst i rang och kennelns valp/unghunds hane drog runt henne i svansen och öronen, och då menat jag det ordagrant. Hon la sej på 3-5 kulor mat vajre måltid för att ingen annan skulle få dom men de slutade ändå med att hon fick 2-3 st, en normal hund äter kanske 15-20 kulor varje måltid. När vi tog hem henne hade hon aldrig träffat en man eller barn. Men när hon kom hem till oss ändrade hon sej snabbt och tog över kollen på katterna, som faktiskt är större än henne. Hon sa ifrån till våran grannes hanhund som var mer än dubbelt så stor som henne. Från en början behövde vi bara titta på henne för att hon skulle lägga sej på rygg och visa underlägsenhet, men nu har även de gått bort.

 Promenaderna har varit ett problem rätt länge. Hon har och är fortfarande ganska skygg för nya människor, men får snabbt förtroende om dom är snälla. Men pga de här va hon ofta rädd ute när vi mötte männsiskor och vi kunde inte ha henne lös utan att hon stack åt andra håller när vi mötte nån. Men idag gick hon lös hela vägen, vi gick förbi flera barnvagnar, joggare, en stor risen (hund) och flera människor. Hon gick till och med fram till en man vi mötte som som tur va kände ingen rasen och va jätte glad att han äntligen fick se en sån. Det är jätte skönt och man märker att hon är stolt över sej själv. Hon springer framför mej med svansen och öronen uppåt :)