Så fint!
Jag väntade så länge efter du hade gått, min saknad varade dygn efter dygn,månad efter månad. Men tillslut hittade jag den personen som tog min hand och fick mig att vända mig,gå min egen väg, bort från oss. Långt bort ifrån oss, det fanns inget oss längre. Det var bara jag som stod där ensam lämnad. Du var redan borta, långt borta. När jag äntligen hittade nån som höll min hand och fick mig in på min egna väg, kom du springande. Din egna övertygelse hann inte ikapp, du stod där jag stått, ropade och saknade, skrek och grät. Jag stannade upp men min vän fortsatte framåt. Om min svaghet skulle ta över hade jag redan varit tillbaka i din famn men min övertygelse och starka kärlek fick mig att ta ett osäkert steg mot min vän, framåt. Jag ville inte vända huvudet om, inte ens för att se dig en sista gång. Du var min allt då, han är mitt allt nu.
Kommentera
Postat av: kajsa
Sv: Tack desamma! :D
hm, jag kan fixa bloggar men mitt photoshop har kraschat, så kan inte göra så fint längre..
men jag ska fundera ut om jag vet någon :)
Postat av: louise
jätte fin blogg:)
dagens fråga på bloggen!!! http://vmoslouiise.blogg.se
Postat av: sofia
sv: det kommer en ny tävling nästa vecka ;D
det är bara bra, sj då? :)
Trackback
