Jag orkar inte mera nu.
Jag saknar min bästavän så att tårarna rinner. Det finns ingen som förstår sig på mig så bra som henne. I vanliga fall delar jag allt med henne, därför är det så jävla ensamt nu. Nu finns det ingen som frivilligt orkar höra på alla problem när man verkligen är trött på allt. Vissa stunder är värre än andra. Men just nu vill jag bara kunna ringa henne eller åka och möta henne och bara kramas och sen prata om allt. Känns som jag har allt inom mig nu. Även om jag egentligen inte har nåra speciella problem. Det är 11 dygn , 264 timmar och en massa ensamma stunder kvar tills världens bästa och underbaraste människa kommer hem.
Jag har verkligen aldrig saknat nån så att tårarna ner för kinderna inte går o stoppa. Det är en del av mig som fattas.

Martina älskling, KOM HEM NU!!!!





vi är så mycket mer än bara "hand i hand"