Nu har precis martina gått. Vi har gått promenader,druckit te, bakat, städat och pratat.

Asso det är så sjukt att man kan hitta en person som är så jävla lik en själv på så många sätt. Visst klart vi oxå kan ha olika åsikter om saker, men de är jävligt sällan och när vi har de får vi oftas den andra o tycka lika dant som en själv. Jag delar allt med denna människa, då menar jag verkligen allt... Tårar , skratt, minnen, händelser fan allt! Martina är den personen jag har och kommer dela de första riktigt händelserna med första fyllan,första depritionen och så sjukt mycket mera. Vi har minnen som är oförglömliga som när vi sprang nakna med felicia o lekte tjuv och polis, våra hundkalas, när hon och felicia bodde hos mej och sjukt många fler. En av dom sakerna som har fått oss att stå så nära varandra är något som hände för runt ett år sen.Självklart kan jag inte skriva det här, men de va när hon en kväll vid halv 11 ringer mej och säger med en röst fylld av tårara att hon måste komma o möta mej och vi måste prata om något som hänt. Jag ör väldigt glad över att de va mej hon valde o berätta för, att de mej hon ringde när hon hade panik o skuldkänslor över öronen, sen dess berättar jag allt för henne. När vi för första gången fann varandra var i 3an. Det började med att vi gick i samma "elevens val" typ, och var med varandra typ 1 timma varje vecka, eftersom vi inte gick i samma klass men samma skola. Vi möttes ibland när jag skulle till matsalen eller nått, och då hade vi lika dana skor, skit fula gröna kommer du ihåg, martina? Sen skulle vi splittras i 4an och då sa vi hela tiden att vi ville hamna i samma klass. Vilket vi oxå gjorde, sen dess har hon varit en av mina närsta vänner, och nu är hon min allra bästavän. En bästavän är fan de bästa man kan ha. Jag älskar dej, martina!