Hannah är på ridning. Hon har inte ens bett mig skriva det här inlägget, men jag hart hjärna så jag klura ut hennes lösenord. Jag sitter iallafall i mitt rum och tittar på tusenbröder. En så sjukt bra serie. Idag, har varit en upp-och-ner-dag. Jag har varit på bra humör, och dåligt. Mest bra. Tror jag.

Men en sak jag vill ta upp, och säga högt så alla hör är självförtrående. Jag har en vän, en väldigt söt vän. Som har världens sämsta självförtrående. Jag vet inte om hon bara vill höra komplimanger eller verkligen menar det. Det känns som om hon menar det. Det är helt galet. Hon är jätte söt. Ganska kort, har långt svart/brunt korkskruve lockigt hår, smal. Jätte fin. Men varje dag säger hon "åhh vad jag ser ut" "jag ser så skabbig ut" "jag känner mig som en luffare" men idag.. sa hon "jag kan inte få vem jag vill" nej? Det kan du inte. Det kan ingenting, vissa saker får man som man vill ha. Men inte allt. Det går inte, det sa jag till henne. Jag vet inte om hon tog illa upp då. Men det är ju sant, man inte få allt man vill ha. Sen säger hon till en tjej, som var i våran skola "lyckos den tjejen, hon är så söt" men hon är hur pantad som helst! Då har utseendet ingen betydelse i överhuvudtaget, absolut ingen. Hon får blickarna, men ingen kompis. Är det värt det? är det värt att alla kollar på en, men ingen säger någonting till en. Nejjj..
/Martina