Att bära på känslan att du mår dåligt gör ont, att se dej gråta får mej o tro att jag gör något fel. Vad kan jag göra för att vara bättre? Men tyvärr har jag tröttnat på att bli behandlad som en lite slav,
 även jag är barn. Att jag oftas alltid ställer upp på allt är för att jag älskar dej och för att du är den
du är i mitt liv, att jag gör allt hela tiden och skiter i vad alla andra säger och tycker att jag ska göra,
det har alltid varit en självklarhet för mej men nu har jag verkligen fått tänka efter och jag kan inte
leva så här. Om ungefär 1 år flyttar jag ifrån dej, och vem ska göra allt då? hur ska du klara dej då?
Dessutom är du inte ensam längre, du har en annan. En helt ny som du ska ta hand om,
 dessutom allt runt omkring... Även om de kommer för mej bli en lättnad att komma bort från allt,
 få börja mitt eget liv och ta hand om mej själv. Skapa min egen bild av omvärlden, världen utanför
de här jävla stockholm...Men jag älskar dej