# 27
Min vägg rasade idag.
Jag trodde verkligen att jag hade kommit över dej, men sen kom en natt som jag drömde om dej. Allt va så underbart och jag va så där jätte kär igen, så som det va för månader sen. Det är ju så jag vill ha det, nu. Du va fan som solen i mitt liv, jag levde för dej. Så fort jag inte såg dej i ögonen, rörde vid dej, hörde din röst eller läste ett sms från dej så saknade jag dej. Sen gick allt så fort jag helt plöstlig försvann du från mitt liv, du va ine längre min. Det var ditt val, och jag vet jag tjatade om att få tillbaka dej, men jag lyckades inte av gav upp. Och det va då jag trodde att jag hade lämnat dej, att du inte längre skulle komma upp i mina tankar. Vilket du inte heller har gjort tills den där natten. Hela dagen gick jag och tänkte på dej. Men idag, visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Allt rasade. Du blev min stora saknad igen. Jag hade inte en tanke på dej när jag gick där inne. Sen kom du in och bara tittade rak in i mina ögon. Vi sa ingenting, men nu i efterhand känner jag att jag kanske borde sakt hej? men hade du velat så hade du ju sakt det. Dom få sekunderna jag såg dej i ögonen kändes som en evighet, jag ville inte att det skulle ta slut. Men sen så fort va allt över. Jag såg dej längre bort vända dej om och kolla efter mej (?) men så fort du mötte min blick vände du bort huvet. Du följde efter när jag gick ut, men inte för o säga nått utan bara för o visa dej. Få mej och sakna dej ännu mera. Nu har jag en känsla som aldrig förut, jag liksom saknar nån som inte finns i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska göra, du kanske bara kan svara när jag försöker få kontakt med dej. Vi behöver prata. Men jag vet och har förstått att det aldrig kommer bli som förut, aldrig.
Jag trodde verkligen att jag hade kommit över dej, men sen kom en natt som jag drömde om dej. Allt va så underbart och jag va så där jätte kär igen, så som det va för månader sen. Det är ju så jag vill ha det, nu. Du va fan som solen i mitt liv, jag levde för dej. Så fort jag inte såg dej i ögonen, rörde vid dej, hörde din röst eller läste ett sms från dej så saknade jag dej. Sen gick allt så fort jag helt plöstlig försvann du från mitt liv, du va ine längre min. Det var ditt val, och jag vet jag tjatade om att få tillbaka dej, men jag lyckades inte av gav upp. Och det va då jag trodde att jag hade lämnat dej, att du inte längre skulle komma upp i mina tankar. Vilket du inte heller har gjort tills den där natten. Hela dagen gick jag och tänkte på dej. Men idag, visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Allt rasade. Du blev min stora saknad igen. Jag hade inte en tanke på dej när jag gick där inne. Sen kom du in och bara tittade rak in i mina ögon. Vi sa ingenting, men nu i efterhand känner jag att jag kanske borde sakt hej? men hade du velat så hade du ju sakt det. Dom få sekunderna jag såg dej i ögonen kändes som en evighet, jag ville inte att det skulle ta slut. Men sen så fort va allt över. Jag såg dej längre bort vända dej om och kolla efter mej (?) men så fort du mötte min blick vände du bort huvet. Du följde efter när jag gick ut, men inte för o säga nått utan bara för o visa dej. Få mej och sakna dej ännu mera. Nu har jag en känsla som aldrig förut, jag liksom saknar nån som inte finns i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska göra, du kanske bara kan svara när jag försöker få kontakt med dej. Vi behöver prata. Men jag vet och har förstått att det aldrig kommer bli som förut, aldrig.
Kommentera
Postat av: Anonym
tack så mycket:) allt bra?
Trackback
