Så, den nya kategorin blev alltså "Myysiigast funderar".
Jag vill självklart att ni ska kommentera mycket och säga vad ni tycker och tänker om just detta. Men jag älskar alltid era kommentarer! Jag vill bara säga att den här kategorin har jag inte sett nån annan stans så dom i min närhet som nu börjar med den här, glöm det it's my!!!

Just dagens fundering är långa förhållanden i tonåren...
Självklart är det jätte gulligt när kompisar jag känner har varit tsm i evigheter. Men min fråga, tröttnar dom inte på varandra? vill dom liksom inte prova nått nytt? Jag är verkligen ingen sån som är tsm jätte länge. Och ett år, det är verkligen för mycket iaf i min ålder. När man är över typ 17 kan jag förstå, för då har man ändå liksom börjat skapa ett eget liv. I början av ett förhållande är det ju många som säger, "ååh,vi ska aldrig göra slut och älskar dej över allt" men hallå?? tänk vaf*n... ska du skapa en familj med den här människan? ska du aldrgi kolla åt nån annan? vill du att denna person ska vara förälder till dina barn? När man säger att man älskar nån över allt menar men inte det heller. självklart kan man älska den personen väldigt mycket, men mer än allt? nee, du har en familj som alltid funnit vid din sida. Bästavänner som vet allt om dej?! Och helt plötsligt kommer det in en ny människa i ditt liv, ska du börja älska honom/henne mer än alla andra? ne, det tror jag inte.
Visst, jag har oxå gjort dom här misstagen, men nu tänker jag alltid en extra gång innan jag skriver "jag älskar dej" ... vad tycker ni om det här?